Rapport från skatboet: #7

De små missarna är nu luddiga, tjocka och vingliga. I helgen hade vi lite besök och alla blev ju så klart förtrollade av de små dunbollarna. Mammakatt hade påpassligt burit in dem i vardagsrummet, så när jag kom hem i söndags låg det en prydlig stapel under soffbordet. Veyron hade slocknat på min ena toffel, vilket jag lyckades föreviga.

Idag har vi provat annan mat än blötmat för första gången, och föga förvånande var det matvraket Aygo som fortsatte att äta självmant. Alla dricker dock vatten sedan några dagar tillbaka, och Veyron lyckades stå på öronen på brickan under vattenskålen (som även den av någon outgrundlig anledning alltid är full med vatten...) och doppade ofrivilligt nosen, vilket framkallade de allra roligaste små nysningar.

//Elise


Titan & Veyron (Titan: -Hjälp, vad är det som kruper?)


Mjölk? (Sekunden efter att den här bilden är tagen springer den stora, modiga katten därifrån...)


Mamma vaktar


Aygo & Isetta


Aygo


Veyron


Isetta (Hur kom jag hit?!?)


Veyron (sover i Hannas knä)


Isetta (gör stor toalett i Hannas knä)


Rapport från skatboet: #6

Plötsligt är sommaren här och trädgården (ja, alltså det som befinner sig på utsidan vårt hus och som bevisligen tillhör oss) pockar på uppmärksamhet. Idag har vi därför slitit rejält, vilket dock tyvärr knappt syns. Fast kattgården har fått två fina blomkrukor med bl.a. en god ampellilja att tugga på.

Dissy har nu resolut flyttat alla missar till andra änden av rummet. Jag fick på nåder lägga dit en fårskinnsfäll, men småmissarna verkar i alla fall gilla den. Aygo är mest kavat och har redan kravlat sig utanför fällen - och tillbaka igen. När jag kommer in och pratar med dem så sätter de sig upp och tittar på mig med stora ögon, och så försöker de att gå, fast det brukar sluta med att de välter. Ibland är det fullt bus och det ser för kul ut när de små, små katterna slåss i ultra rapid.

Jag försökte ta individfoton idag, men de blev inte bra. Nästa gång måste någon annan hålla och jag fotografera, för när jag försöker göra både och skriker missarna så högt att Dissy kommer sättandes och skäller på mig. Så bilden föreställer Dissy och Isetta som gosar.

//Elise




Rapport från skatboet: #5

Imorse blev jag SÅ trött på vår Lilla Skata... Hon är så sällskapssjuk och känner sig så orättvist förvisad till "barnkammaren" att hon prompt ville flytta alla missar till oss i sovrummet. Jag vaknar följaktligen kl. 05 imorse av att det är en liten kattunge som piper alldeles våldsamt på golvet (Dissy valde naturligtvis att flytta Lilla Gapstaren) och Dissy är redan på språng för att hämta nästa. Det var inget annat att göra än att bära tillbaka lillmissan, "skälla" lite på Dissy, bädda gästsängen och försöka få några timmars sömn till bredvid en bolåda med smaskande småkatter och en nu förnöjt spinnande mammakatt med sällskap...

Annars ökar de små liven fint i vikt (ja, det kommer ett Exceldiagram såsmåningom...har bara inte hunnit sammanställa uppdateringar för hemsidan) och det är bara den lille tjockisen som inte helt har öppnat ögonen.

Missarna har nu fått ett TEMA och därmed också namn:

Tema: Modellkullen

Mammas Flicka: S*RaceCat's Isetta
Pappas Flicka: S*RaceCat's Aygo
Tjockisen: S*RaceCat's Veyron

Bilden visar vackra Dissy som stolt vaktar sina luddbollar och gästsängen som alltså fick tas i bruk i natt...

//Elise


Rapport från skatboet: #4

Sen kväll ikväll med avtackning av en kollega som flyttar till Stockholm. Det är alltid vemodigt att ta adjö när man arbetat tillsammans flera år, även om man vet med sig att man sannolikt kommer att träffas igen.

I skatboet råder lugn och en hungrig och sällskapssjuk mammakatt. Det fick bli muta i form av RC's blötmat som är dyr som guld men verkar smaka toppen, trots att den inte luktar särskilt gott med mattes mått mätt.

Samtliga småmissar kisar nu mot mig, och längst har Mammas Flicka kommit, varför hon får pryda blogginlägget idag.

//Elise


Rapport från skatboet: #3

Jaha, då var det bekräftat! En kille och två tjejer... Intresse är redan visat för alla tre, vilket är fantastiskt roligt. (och dessutom har en liten fågel viskat i mitt öra att hon vill ha ALLIHOPA... *skrattar*) Mamma Dissy går numera ut och lägger sig utanför bolådan en stund när de små har somnat. Men, så fort de piper rusar hon in och låter dem koppla upp sig. Mina små "märkeskatter" skall i veckan som kommer få sina namn - jag har några temafunderingar...

Nedan för första gången "singelfoton"!

//Elise

Mammas flicka: (ja, hon har rosa nagellack...)


Pappas flicka:


En tjockis:


Rapport från skatboet: #2

Stålande vårväder utomhus, och vad gör jag? Rusar in och hänger in näsan över bolådekanten... Idag blev jag mött i dörren av Mamma Dissy, men bara för att snabbt springa upp igen. Har nu konstaterat att det finns ytterligare en "gap-stare" i trion, nämligen den minimisse jag igår tyckte var "lite lugnare".

Fina viktökningar även idag, men jag påminner mig själv om den krassa verkligheten och att första veckan brukar vara den mest kritiska. Har lånat en digitalkamera ifrån jobbet för att se om den är bättre än min...å det var den...så nu vet jag vad jag skall önska mig i födelsedagspresent!

Bilderna idag är i ordning nedan:
1) "Torpeden" (som jag tror är en kille)
2) Fina bolådan som husse snickrat och från vänster "Gapstare 2", "Torpeden", "Lilla Gapstaren"
3) Mammakatt och "Lilla Gapstaren"

//Elise


Rapport från skatboet: det är någon som smaskar...

Erbjöd min engelske kollega skjuts till flyget idag, vilket gjorde att jag kom hem redan kl. 16.00. Rena "halvdagen", men det var behändigt att få nytta av att bo så nära Landvetter flygplats. Sedan har jag förvisso ändå jobbat hemma ikväll, men det känns inte riktigt som samma sak.

Raka spåret in till bolådan för att hänga näsan över kanten och det slutade med att jag somnade på golvet bredvid - fast bara en liten stund - tills min kompis Cicci ringde och som första fråga undrade om jag sov på golvet framför bolådan. Hmmm, kul att vara SÅ förutsägbar...

Dissy vägrar gå ur lådan, men har uppenbarligen accepterat förflyttningen från klösen till för ändamålet avsedd bolåda. Jag får nu roa mig med att vid tillfälle sanera klösen, men vad gör man inte? Har försökt avgöra vad det är för kön på missarna, men harkel, harkel, det är inte min starka sida. Tror att det är en tjej och en kille, men den tredje är jag osäker på. Lutar åt att det är en kille, men hoppas att det är en tjej. Nåväl, frågan får anstå till helgen, då skall jag få en "second opinion" som det så fint heter.

Helt klart är att jag har en "gap-stare" (tjejen), en "torped" (killen) och en mer lugn ulltott, som även "han" slåss för bästa uppkopplingen med "torpeden".

Titan är forsatt skeptisk, men har idag dristat sig in i rummet för att smaka på kattungematen...tjockis...

//Elise


Vi har fått tillökning! (eller early Dissy catches the worm...)

Sent hem från jobbet som vanligt och möts i dörren av...Titan. Ingen Dissy på sladd så långt ögat kan nå, varför jag omedelbart blev misstänksam. Det tog nog bara några minuter, men jag hann allt bli bra fundersam, innan vi hittade henne i klösmöbeln. Å så ser vi att det är något mer som rör sig, och piper! En, två, tre små bruntabbysar (utan vitt) som ser relativt nykläckta ut, dvs. inte helt torra ännu. Å en spinnande, mycket nöjd mammakatt som tittar på mig. Vilket antiklimax! Här har man precis inrett bolåda, kokat "verktygen", tagit fram handdukar och pysslat och donat - men vara med - det fick man minsann inte! Nåväl, Dissy besparade mig all förlossningsoro, det är alltid något. Å så de små yttepyttemissarna förstås...

//Elise


I väntans tider...

Å vad vi väntar... Även om "Lilla Skatan" ligger och sover så är det full rulle i magen. Jag förstår inte hur hon lyckas sova när de små liven lever rövare på det viset! I övrigt verkar hon helt obekymrad och springer till hyllan i köket varje dag och jamar uppfordrande för att jag skall leka med henne. Hon kommer nog att bli väldigt förvånad inom kort... Nedan några foton på den gossiga melonmagen tagna de senaste dagarna. Se, men inte röra, hälsar Dissy.

//Elise


Om

Min profilbild


Vi har en liten uppfödning av Maine Coon i hemmiljö. Katterna är alla familjemedlemmar på lika villkor. Kattungar flyttar vid tidigast 12 veckors ålder


RSS 2.0